Lova Herren

I församlingen har vi bestämt oss för att börja sjunga från psalmboken "Lova Herren" som ett prova-på-projekt och sedan utvärdera vad vi tycker om psalmerna.

Under församlingsdagen lördag 27/2 hemma hos familjen Lindmark i Vännäs sjöng vi innan bibelstudiet nr 416 "Endast i Gud har min själ sin ro" och 402 "Min rättfärdighet är Jesus", båda under temat "Trons liv". För mig var melodin till 416 bekant, medan 402 var en utmaning att sjunga. Båda texter var väldigt trösterika.

Under söndagsgudstjänsten sjöng vi nr 233 "O Jesu, än de dina", 146 "Se, vi går upp till Jerusalem", 148 "Jesu, du mitt liv, min hälsa", 157 "O Jesu kär, vad har väl du förbrutit", 172 "Det är en som led döden istället för mig" och 565 "Tätt vid korset, Jesu kär". De två sista är oerhört vackra, både melodi och text.

Nu har inte jag sjungit särskilt mycket från boken förut, men ett förstaintryck är att Lova Herren-sångboken har Jesus i centrum och många av texterna förmedlar evangeliet på ett tydligt sätt. Språket är något omodernt vilket är nackdelen med boken. Men kanske fördelarna är fler och väger tyngre än den ena nackdelen?

/Bjarte

"Det enda som bär när allting annat vacklar"

1 Det enda som bär när allting annat vacklar, det är Guds nåd och hans
barmhärtighet. All jordisk berömmelse och glans den slocknar när sist
jag står hos Gud i härlighet.

Refräng
Det enda jag vet det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd,
min skuld betäcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är
Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

2 Det enda som står igenom alla tider, är Kristi kors och blodets
säkra grund. Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller. Det
varar blott en kort, en flyktig stund.

3 Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ.
Halleluja! Och detta är nog ty all min synd blev sonad när Jesus dog
för mig på Golgata.



Länk: www.youtube.com/watch?v=OZ8-Dt7X778
Text och musik: Lydia Lithell, 1956

/Richard

Skidlägret i Kåbdalis

Veckan efter påsk inbjöd LBK till skidläger i Kåbdalis, en kär plats i de norrländska skogarna där många minnen skapats genom åren. Ett drygt tjugotal förväntansfulla deltagare som anslutits från hela Sverige anlände på torsdagen till den gula skolan, ombyggd till ett vandrarhem.

Varje morgon inleddes med morgonbön där vi bad om Guds beskydd för dagen, innan deltagarna skyndade sig ut mot de snöklädda backarna för att åka skidor eller snowboard. Efter långa dagar i backarna, samlades vi till middag i vandrarhemmet där vi sedan höll aftonbönen. Efter sång och andakt fick vi tacka vår fader och Gud för dagen som gått, att inga olyckor med bestående skador skett, för ett blåmärke eller två hör till...

Ty du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den högste till din tillflykt. Ingen olycka ska drabba dig, ingan plåga närma sig din hydda. Ty han skall ge sina änglar befallningen om dig att bevara dig på alla dina vägar. Ps 91:9-11

/Anneli

En församlingsdag i solskenet

När Peter Öman besöker Immanuelförsamlingen i Umeå brukar vi ibland samlas till församlingsdagar på lördagar och dessa är väldigt uppskattade av församlingen. Den soliga vinterdagen 21/3 samlades vi i Vännäs. Under eftermiddagen höll vi till i familjen Lindmarks kolonilott vid Umeälven för vandring på isen med påföljande fika, andakt och sång vid den brinnande brasan inne i kolonistugan. På kvällen samlades vi i familjen Lindmarks hem och hann med ett Bibelstudium och självklart ännu mer sång, denna gång ackompanjerat av Camillas vackra pianospel.

Bibelstudiet handlade om vad Bibeln säger om församlingen och kyrkan. I inledningen fick vi i lugn och ro tänka genom frågan vad som är fördelarna med att vara en del av en församling. Efter betänketiden fick alla säga en sak – bland svaren var gemenskapen, Gudstjänsterna, predikningarna, nattvarden och att Gud är mitt ibland oss om vi så bara är två eller tre församlade.

Helgen rundades av med Gudstjänst, fika och en produktiv årsstämma på söndagen. Det var extra trevligt att vi hade besök från Elaine i Ljungby denna söndag!

/Bjarte